Vad gör man när man tappat fotfästet helt? När man har allt mindre livslust för var dag som går? Jag har trampat på samma jävla yta i många år och jag kommer inte därifrån. Varför är jag så jävla feg och varför drar jag mig inte ur! Varför tillåter jag mig själv att må som jag gör! Varför är jag så jävla dum att jag inte inser vad som är viktigast för mig?! Att jag för en gångs skull tänker på HUR jag vill leva och VAD jag mår bra av. Varför måste jag alltid vara alla andra till lags? Göra saker mot min vilja och trycka ner mig själv ännu mer.

Jag har inget liv, inget hopp, ingen ro, ingen lust, ingen vilja, ingen ork, ingenting! Allt jag vill är att allt som är gjort ska vara ogjort och att allt ska vara bra igen, som förut. Men det är bara jag som har bäddat för hur situationen ser ut idag. Kanske är det redan för sent för att ta sig tillbaka igen. Jag finner inget hopp eftersom det känns som att jag redan har förlorat allt, allt som betyder något för mig. Jag gråter, jag skriker, jag vill så gärna ha det här ogjort, men vem hör mig? Vem kan hjälpa mig att komma på fötter igen?

Om några få dagar rinner allt mitt hopp ut i sanden, vad blir det då kvar av mig?


Jag önskar jag kunde vara den Rebecca som jag varit en gång i tiden, men hon har dött för länge sedan.

Jag har dröm en mardröm under en längre tid nu och den brukar återkomma med några dagars mellanrum. Jag börjar fundera på vad den kan ha för betydelse eller vad den vill säga mig för den känns så verklig varje gång den dyker upp. Jag har drömt den här drömmen i fem delar och det läskigaste är att jag kommer precis ihåg vad som hände och i vilken ordning jag har drömt och det som gör det ännu läskigare är att jag minns alla detaljer rakt upp och ner. Jag har, efter upprepade gånger skrivit ner vad jag upplevt så att jag inte glömmer bort dem...

Drömmen visar mig i allfall en tydlig bild av andra världskriget och jag är en fattig jude flicka och bor på landsbygden i en trång och ganska trasig liten stuga tillsammans med någon som ska lika min mamma och min pappa och en äldre syster, har inte sett deras ansikten i drömmen än. På den lilla gårdrden trängs några andra barnfamiljer i sina stugor i den leriga miljön vi bor i. Stället är ganska skitigt.

Dröm 1: Den här flickan som ska föreställa mig är klädd som på den tiden, i en smuttsig grå klänning och lortiga sandaler av något slag. Hon har ruffsiga flätor och råttfärgat hår.
I den här drömmen ser jag hur hon är ute och sparkar boll tillsammans med några andra av barnen på den lilla gården när ett larm hörs, ett sånt här larm som ska varna för krig. Alla familjer samlas i en jordkälla av något slag och ovanför på marken hörs smällar. När allt är över och vi kliver upp ur jordkällaren finns ingenting kvar. Husen ligger i brinnande högar och alla djuren är döda. Där slutar drömmen.

Dröm 2: Den här gången är allt som vanligt igen. Stugorna står uppställda som dem ska och alla djuren lever. Jag befinner mig inne i stugan och jag vet inte vad jag gör, läser läxor eller något sådant när en hel trupp tyskar helt plötsligt stormar in på gården och in genom husen. Det händer ingenting speciellt förutom att de hotar med vapen och tar allt som vi äger och har och sedan försvinner dem.

Dröm 3: Den här drömmen var inte läskig. Det enda som händer är att jag leker med dem där barnen igen och ingenting mer för jag vaknar.

Dröm 4: Nu kommer vi till det otäckaste av alla drömmar. Den här gången befinner jag mig på ett koncentrationsläger och jag får order från tyska soldater att släpa lik ner i en grop. Framför mig ser jag en hel hög med undernärda människor. Både män, kvinnor och barn döda. De som inte lydde tyskarnas order ställdes mot en vägg och sköts i huvudet. Jag blir skyfflad till någon konstig barrack och minns ingenting mer av drömmen.

Dröm 5: Nu är jag helt plötsligt inte en flicka längre, utan ett ögonvittne som betraktar kriget. Jag sitter mitt i ett slagfält och ser soldater stupa en efter en. Ingen ser mig för jag verkar vara osynlig, men jag ser allt med egna ögon. När en soldat springer rakt emot mig vaknar jag i ett ryck och det var den sista drömmen jag hade om andra världkriget sen en vecka tillbaks.

Jag undrar vad dem här drömmarna vill säga mig? Vi får väl se om någon fortsättning följer...

Bild: google
Har ingen aning om varför jag lägger upp en sån här bild, men jag gör det ändå.

Regn, regn och regn, vilken rolig midsommar det kommer bli. Har hört någon säga att det ska bli sol, men det tror jag vad jag vill på. Eller föresten så bryr jag mig inte. Jag har ingen lust och bry mig om vädret när jag har andra saker att tänka på. Blir så illamående när jag tänker på allt. Vill ta all mitt pick och pack och dra till Happaranda eller något. Vill vara bland trevliga människor och känna mig fri. Inte instängd och sorgsen. Jag har ingenting i den här delen av landet och göra längre känns det som. Jag vill ut och upptäcka andra städer och även världen. Jag känner att jag har kastat bort min ungdom. När jag var femton så fanns det så mycket jag ville göra. Jag ville leva kravlöst och resa, men så hamnade jag i helvetet och det var svårt och ta sig upp. Jag befinner mig även där idag och idag är jag tjugo år. Jag saknar massa gamla minnen, massa gamla vänner. Jag saknar allt. Jag vill ha tillbaks den tiden.



På gymnasiet tillsammans med goa vänner som jag saknar något så enormt.


Tillsammans med bästa vännen, en varm vårdag i april minns jag att det var.


En sommardag med Emilie, strax innan vi slutade nian.


Letade som en toke i arkivet men det var så mycket. Fick tag på våran
"fotbild" i allfall Linda. Minns du? Jag finner inga ord för hur mycket jag
saknar.


På gatorna i Turkiet, åh vad jag önskar att jag var där nu.


Kanske det är dags att ta tag i livet innan det är försent.

God...natt?

Jag kan absolut inte sova, även om jag försöker blunda och tänka på annat. Sitter här en stund och lyssnar på musik och väntar på att jag ska bli tillräckligt trött, men orkar inte skriva särskillt mycket ändå. Lägger in den låten jag lyssnar på just nu, en mycket mycket bra rock ballad, och inte bara det utan världens bästa rock ballad! Ni kommer aldrig hitta en bättre.





Lyssnar vidare...
Sov gott allihop!